Innebandyfrun

Rädslan som föds med bebisen

Innan jag fick barn var det många som sa  till mig att ”det går inte att förstå den kärlek du kommer att känna!”. Jag håller med. Det är en villkorslös kärlek som kan få mig att gråta.

Denna villkorslösa kärlek får mig inte bara att gråta över mitt eget barn.
Jag börjar gråta åt TV-program där barn är med, filmer med barn, bilder av barn, texter om föräldraskap och barn.. Ni fattar. Jag bölar. Ibland nästan så där kopiöst mycket, hulkande. Fulgråt.

Men det är någonting ingen berättade för mig. Eller var det kanske någon som gjorde det och jag nonchalerade? Nåväl. Ingen berättade denna rädsla som också skulle komma. Medvetenheten om att min lycka kan ryckas bort. Att något kan hända.

Det kan röra sig om trafikolyckor, att någon ska köra på mig när jag är ute och går med vagnen, att någon ska rycka Penny ur vagnen och springa (lycka till, hon är rätt tung..) eller att hon ska bli sjuk.

Förstår ni andra mammor hur jag menar?

Den här rädslan över att det jag nu älskar så innerligt, kan tas ifrån mig på ett ögonblicks sekund.

Det är ingenting som hindrar min vardag. Men det är ju tråkigt.. och ingenting folk berättade om innan.

Med risk att låta fjantig så tänker jag också på den dagen hon bli tonåring. Allt som ska hanteras eller gud förbjude den dagen hon bestämmer sig för att ta sitt pick och pack för att flytta utomlands! Den oron. Mobbad i skolan, krossade hjärtan och allt däremellan.

Förlåt mamma för den oro som du konstant får leva med!

Tillbaka till kärleken. Den får oss att hantera den här rädslan, den här oron. Tänk så magiskt!

Jag älskar dig Penny, och jag älskar att du gjort mig till en bättre människa.

Nyfödd

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. filiz

    Jag håller med dig, ingen har någonsin berättat om den sanslöst stora kärlek och oro som kommer med barnet. Man har alltid sett mammor som lite extra oroliga sådär ( ;) ), men inte förstått innebörden av oron. Fast å andra sidan går det inte att förklara för någon som ännu inte själv har barn, så jag klandrar ingen som inte kunnat berätta för mig vad jag nu vet!

    Det vi får göra är att visa vår kärlek till våra döttrar (och söner för den delen), det blir iallafall inte speciellt svårt :D

    1. innebandyfrun

      Jag håller med dig, det är supersvårt att förklara för någon som inte har egna barn. Det är som sagt något som föds med den lilla. Precis, vi får visa vår enorma kärlek :-) Kram på dig!

  2. rosanna

    Jag förstår det! Under graviditeten så var jag ganska lugn och inte alls speciellt orolig, fortfarande medveten om att saker och ting kunde gå fel men jag som sagt kände ett lugn inom mig tills Alexis föddes. Det tog nån vecka eller två sen blev började jag verkligen förstå vilken tur vi hade haft, att vi hade fått en fullt frisk son! Det är ingen sjävklarthet. Den där oron är väldigt jobbig ibland men ändå får den mig att njuta fullt ut och verkligen ta vara på allt när det kommer till min son.

    1. innebandyfrun

      Precis så brukar jag också tänka. Det kunde ju ha inträffat en himla massa tråkigheter innan, i samband med och efter förlossningen också! Förmodligen så lär vi oss att hantera oron på en bra sätt också. Hoppas :-) Ha en underbar påsk med familjen. Kram

  3. Mie

    Lika bra jag säger det med en gång då…. den där kärleken till sitt barn är evig och det är oron också. 3 dagar eller 30 år är helt oviktigt i sammanhanget.
    Njut av dagen och allt den har med sig och hälsa family så gott :)

    1. innebandyfrun

      Så sant Mie. Carpe diem är inte så tokigt ändå ;-) Hälsningar tillbaks, till er alla! Kram

stats